Från arkeolog till kriminaltekniker

Målet var att bli forensiker

Efter drygt fem år tog jag min Master, fick jobb på Åland och grävde upp medeltida gravar vid Finströms Kyrka. Efter det var jag med som arkeolog vid utgrävningarna vid Slussen i Stockholm. Det var spännande. Bland annat hittade vi Bellmans gamla krog och det som var kvar av Gustav Vasas försvarsmur. När jag såg annonsen för kriminaltekniker på Polismyndigheten kändes det så rätt för mig. I tjänsten ingick den komprimerade funktionsinriktade polisutbildningen, FPU, vilket var otroligt positivt eftersom jag alltid velat bli polis. Helst med kriminalteknisk inriktning. Så jag sökte. Sanningen är att jag också hade sökt den vanliga polisutbildningen året innan och kommit in. Men eftersom jag redan hade pluggat i så många år då kände jag att jag behövde jobba, inte ta mer studielån. Så polisdrömmen fick vänta.

Nu är jag anställd på polismyndigheten

Nu är jag anställd på Polismyndigheten och har hunnit gå ett halvår av den komprimerade polisutbildningen. Jag är otroligt tacksam för den här möjligheten. Det är så kul. Även om jag hade ställt in mig på att det skulle vara svårt är det en helt ny värld för en akademiker och väldigt annorlunda från hur jag studerat innan. Det är mycket mer fysiskt och praktiskt, plus ett högt studietempo.

Var tredje vecka har vi närstudier vilket innebär att vi är på campus. Då är det fullspäckat schema från kl 8-17. Övrigt läser vi på distans. En del föreläsningar är färdiginspelade. De kan man se när det passar vilket är väldigt skönt. Oftast går jag upp tidigt, vid klockan 5, och går ut med hunden. Sedan sätter jag mig och pluggar. Har vi inte någon speciell föreläsning på eftermiddagen brukar jag vara klar vid lunch.

Vad är det svåraste?

Det svåraste har nog varit att göra saker man aldrig har gjort innan. Jag har till exempel aldrig brottats med någon. Så det var nytt, men det är också väldigt roligt. Vi hade examination i det igår. Vi var en liten grupp som körde patrullingripande på varandra. Du brottar ner en person för att snabbt få kontroll, så bedömer läraren. Man gör det flera gånger om och sedan får man byta uppgift. Det gick bra, jag blev godkänd. Det värsta för mig personligen har nog varit ”manövergården” som det heter. Du ska köra bil långsamt och backa. Jag som har haft körkort i 11 år, och klarat det här momentet varje gång på övningstillfällena, blev så nervös att jag nästan ballade ur. Men nu har jag klarat det också.

Vad har varit bäst?

Det bästa är att man får träffa så härliga människor under utbildningen. Alla har helt olika bakgrunder, åldrar och livserfarenheter. Det är så intressant och givande att ta del av varandras kunskaper. Nu är jag mest taggad på att se vad nästa termin har att erbjuda. Och så ser jag fram emot att få göra aspiranttjänstgöringen såklart. Att få sätta allt vi lärt oss i en kontext. Det tycker jag ska bli superkul!    

Olivia, tidigare FPU-deltagare