Jannicke, civil utredare för brott i nära relationer

– Personerna jag träffar har just blivit frihetsberövade eller utsatta för ett fruktansvärt brott och då får man vara beredd på att ta den första smällen.

En person kan sitta frihetsberövad i max 72 timmar. Därför har Jannicke kort tid på sig att få ut så mycket information som möjligt. Hon utgår alltid ifrån frågan: hur kan jag hjälpa den här personen utifrån mitt sätt att vara?

– Man måste vara fyrkantig samtidigt som man är superflexibel. Inkännande men tydlig. Det kräver balans och man måste kunna anpassa sig efter situationen för det kan ta alla möjliga vändningar, säger Jannicke.

Patrullen hörde barnskrik

Det är tydligt att Jannicke trivs på jobbet. Hon tror att det mest beror på de där små vardagliga sakerna, som gemenskapen med kollegorna. Att alla jobbar för samma sak, sliter för den goda sidan, som hon uttrycker det.

Det finns de händelser som gör henne extra stolt. En gång blev ett litet barn som skulle hämtas av socialtjänsten bortfört av den ena föräldern. Barnet var satt i svält och riskerade hjärnskador. Med hjälp av polisens egna system lyckades Jannicke lokalisera var barnet kunde befinna sig och skickade dit en patrull. De ringde upp och berättade att de hörde barnskrik inifrån.

– Vi vet inte hur det hade kunnat sluta för det här barnet. Men nu fick det komma till sina nya vårdnadshavare innan det gick illa och barnet mår bra idag. Det var en sådan där konkret situation då jag kände att jag gjorde skillnad för någon.

Aldrig enformigt

Rollen som utredare passar dig som ständigt vill utmanas och utvecklas, tycker Jannicke.

– Vill man aldrig ha tråkigt är det rätt ställe. Ena dagen kan man vara på en obduktion, den andra sitta och rita med ett barn vars lillasyster blir förhörd i rummet bredvid. Det är extrema poler ibland, men aldrig enformigt.

Höll på att mista allt

Somliga personer är svåra att glömma. Jannicke berättar om en kvinna som misshandlades av sin sambo. På grund av relationen höll hon på att mista allt – jobb, boende, vänner. Polispatruller hade ingripit 16 gånger på mindre än ett och ett halvt år, men hon vägrade att delta i utredningen. Till slut träffade Jannicke kvinnan när hon låg på intensiven med en sprucken mjälte. Där och då bestämde sig Jannicke för att inte ge sig.

– Så jag sa som det var, att nästa gång kommer du att dö. Ibland behöver man säga rakt ut vad som gäller eftersom ingen annan gör det.

Jannicke var där länge. Till slut gick kvinnan med på att delta i utredningen och berätta sin historia. Sambon blev dömd till fängelse.

Många som behöver hjälp

Jannicke motiveras av känslan av att bidra till samhällsförbättringen.

– Våld i hemmet är ett strukturellt samhällsproblem och vi behöver skicka tydliga signaler att det inte är accepterat. Det är jobbigt att känna sig otillräcklig ibland. Folk där ute behöver vår hjälp och det finns så mycket mer jag skulle vilja göra om vi hade kapaciteten. Vi behöver bli fler.