Samarbete för att nå unga i riskzon
Hela samhället behöver hjälpas åt för att hindra att barn och unga rekryteras till kriminella nätverk. Så här samarbetar polisen och andra myndigheter.
En del i polisens brottsförebyggande arbete är samtal med vårdnadshavare, så kallade orossamtal. En annan del är olika former av samarbeten med kommunerna.
Tipsa polisen
Att rektyrera unga till kriminalitet är ett brott
Det är straffbart att involvera barn och ungdomar i brottslig verksamhet. Om du tror att ett barn blir utnyttjat för kriminella handlingar är det viktigt att polisanmäla det. Det kan även vara straffbart att hjälpa kriminella att begå brott.
Tipsa polisen
Misstänker du att ditt barn eller någon du bryr dig om är på väg att dras in i en kriminell miljö? Tipsa polisen på webben. Du kan också ringa 114 14. Säg "tips" i talsvaret för att komma vidare.
Stöd till familjen
Som förälder eller vårdnadshavare kan man ibland behöva stöd från andra i sin roll. Det är vanligt så var inte rädd för att be om hjälp om du känner dig orolig.
Information om stöd till familjer bru
kar finnas på kommunens och sjukvårdsregionens webbplats. Ta också hjälp av andra vuxna du litar på: lärare, familj, grannar och vänner.
Prata och samarbeta med polisen eller kommunernas socialtjänst. Be om råd, lyssna och var öppen. Vi har samma mål: Att alla barn och ungdomar ska må bra och slippa hamna i kriminalitet.
Vad är polisens orossamtal?
Orossamtal är ett sätt att förebygga kriminalite
t. Samtalet kan rädda både barnet och andra från att råka illa ut i framtiden. Orossamtalen kan se olika ut i landet men de sker ofta med socialtjänsten, skolan eller båda. De kan genomföras som hembesök eller så kallas föräldrarna till skolan, socialtjänsten eller polisstationen.
Socialtjänstens roll är att fånga upp oron och ansvara för en eventuell fortsättning. Orossamtal är ofta en del av ett strukturerat och långsiktigt samarbete mellan polisen och kommunen.
Hur går ett orossamtal till?
Polisen kan exempelvis göra ett hembesök för att prata med både barn och föräldrar. Ofta följer någon från socialtjänsten eller skolan med.
Vid samtalen med barnen brukar man fokusera på barnets positiva egenskaper och möjligheter. Samtalet med vårdnadshavarna är mer problemorienterat där man informerar om konsekvenser av brottslighet och normbrytande beteende.
Vad är syftet med orossamtal?
Syftet med samtalet är att få en gemensam bild av den unga personen. Vi vill fånga upp barn och ungdomar i riskzonen, ge en tydlig reaktion och upplysa om konsekvenser av att begå brott.
Vi delar med oss av vår polisiära kunskap om lägesbilden i lokalsamhället och kopplar barnets situation dit för att skapa en förståelse hos alla inblandade.
Samtalet kan göra att du som förälder eller vårdnadshavare blir mer medveten om vilken miljö ditt barn växer upp i. Under samtalet pratar vi om barnets situation och behov, för att kunna lösa eventuella problem. Det är vanligt med ett uppföljande samtal.
Vad blir effekten av ett orossamtal?
I de flesta fall gör orossamtalet att läget lugnar ner sig och att barnet förändrar sitt beteende på ett positivt sätt. I en del fall sätter socialtjänsten in åtgärder och i övriga fall har polisen fått en bättre lägesbild tack vare orossamtalet.
Vad gör kommunens socialtjänst?
Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Kommunens socialtjänst bedömer om ett barn kan behöva skydd eller stöd och tar reda på vad som är bäst för barnet och familjen.
Socialtjänsten finns till för att stötta familjerna och skydda barnen. Om socialtjänsten behöver utreda en situation så får föräldrar och barn vara delaktiga och berätta.
Vad är en orosanmälan?
Om du tror att ett barn far illa kan du anmäla det till kommunens socialtjänst. Det kallas orosanmälan. I anmälan ska det stå namn på barnet, iakttagelser som gjorts och vilken slags oro som finns kring barnet. Samstämmig information från olika källor ökar socialtjänstens möjlighet att få en klar bild av barnets situation.
Personal inom polis, skola, hälso- och sjukvård och tandvård är enligt lag skyldiga att omgående anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn under 18 år far illa.
Olika samarbetsformer
Polisen och kommunen samverkar strukturerat för att hjälpa unga som misstänks använda droger, begå brott eller ha kontakt med kriminella. Vilken form av samverkan som ska användas beskrivs genom polisens modell "risktrappan".
Genom att identifiera barn och unga med olika typer av risknivåer för kriminalitet kan polisen enklare avgöra vilka åtgärder som behövs mot just det barnet. Risknivåerna grupperas genom den så kallade risktrappan, som är en modell som utgår från barnets beteende och sociala sammanhang för att skapa samsyn om hur barnet bäst får hjälp. En hjälpande åtgärd skulle exempelvis kunna vara samverkan mellan samhällsaktörer som polis och socialtjänst.
Risktrappans nivåer:
- Livsstil - Brottslighet är en återkommande del av barnets liv och identifikation. Barnet syns bland andra som också begår brott och finns i kriminella miljöer. Det finns en hög risk för liv och hälsa.
- Involverad – Barnet ägnar sig åt grövre och återkommande brott med våld och narkotika och har umgänge med kriminella.
- Debut – Barnet har begått ett första ringa brott, har använt narkotika, eller utnyttjas av andra.
- Tidiga tecken - Barnet visar att något inte står rätt till, och finns i en miljö som kan vara skadlig.
När polisen grupperat barnet efter de olika nivåerna kan samverkansformer och polisiära åtgärder bestämmas. Det kan till exempel handla om att skriva en orosanmälan till socialtjänsten eller att ha direktkontakt med skolan eller föräldrar.