Krigsbrott

• Folkrättsbrott är ett övergrepp som skett i samband med ett krig eller annan typ av väpnad konflikt. Det kan till exempel handla om att civila personer angrips genom plundring eller får sin egendom förstörd. Offren kan vara både individer och grupper av människor.
• Folkmord är när man försöker utplåna eller skada en folkgrupp genom att döda dem, allvarligt skada dem eller tvångssterilisera personer i folkgruppen så att det inte kan få barn. Det kan också betyda att folkgruppen tvingas leva under så dåliga förhållanden att medlemmarna inte överlever, eller att barnen blir tvingande att tillhöra en annan folkgrupp. En folkgrupp är en grupp människor som kan särskiljas genom sin nationalitet, religion eller etniska bakgrund.

Sedan 1 juli 2014 finns i Sverige en lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Folkmord och folkrättsbrott som begåtts före det datumet lagförs i Sverige enligt den lagstiftning som gällde tidigare.

Brotten är så kallade universella brott och kan utredas i Sverige oavsett var de har begåtts och av vem.

Om den misstänkte inte är svensk medborgare kan personen i vissa fall utlämnas till sitt hemland, eller till det land där brottet begåtts för att lagföras där. I annat fall ska brotten utredas i Sverige.

• Om någon begår folkmord innebär det att de avsiktligt dödar eller utför handlingar för att helt eller delvis utplåna en specifik nationell, etnisk ras eller religiös grupp. Straffet är fängelse på viss tid, minst fyra och högst arton år, eller livstid.
• Om någon begår brott mot mänskligheten innebär det att de utgör eller ingår en organisation som systematiskt dödar eller begår allvarliga handlingar mot en grupp människor. Straffet är fängelse på viss tid, minst fyra och högst arton år, eller livstid.
•  Om någon begår krigsförbrytelser innebär det att de utför allvarliga handlingar som att döda, misshandla eller plundra i samband med en väpnad konflikt eller ockupation. Straffet är fängelse i högst sex år. Om brottet anses grovt är straffet fängelse i lägst fyra och högst arton år eller livstid.

Lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (SFS 2014:406), Sveriges riksdag

Alla länder har en skyldighet att lagföra dessa allvarliga brott. Det är viktigt att inte heller Sverige blir en fristad för personer som begått sådana brott.

Inom svensk polis är det gruppen för utredning av krigsbrott som ansvarar för att ta emot anmälningar och tips och utreda krigsbrott. Polisen samarbetar nära med specialiserade åklagare på Internationella åklagarkammaren.

Brotten är svåra att utreda

Att utreda krigsbrott är en komplicerad process. Brotten har oftast begåtts långt tidigare och i andra länder än i Sverige. Det gör det svårt att samla bevis eftersom det oftast inte finns dokumentation eller teknisk bevisning, utan bara muntliga berättelser från vittnen eller offer.

Ibland finns inte ens brottsplatserna kvar eller ser helt annorlunda ut än vad de gjorde vid tiden för brottet. I de flesta fall är de personer som behöver höras kvar i de länder där brotten begicks eller har flyttat till andra länder. Det innebär att en stor del av utredningsarbetet måste genomföras utomlands. Det tar både tid och resurser i anspråk.

Komplex lagstiftning försvårar

Den komplexa lagstiftningen gör det också svårt att utreda brotten. Till exempel kan krigsförbrytelser bara begås under en pågående väpnad konflikt. Det innebär att Krigsbrottskommissionen måste analysera om det fanns en sådan konflikt när brotten begicks. Det kan ibland vara mycket svårt att fastställa.

Vittnen kan vara traumatiserade

Det är ofta traumatiskt och ångestladdat för vittnen och offer att berätta om sina upplevelser. Många har förträngt det som har hänt. Dessutom kan de vara rädda för att berätta om sina upplevelser på grund av hot eller risker i sina hemländer. Därför är det inte alltid säkert att de vill medverka i utredningen.

Det här ställer särskilda krav på polisen under utredningsarbetet. Dessutom är det svårt att utreda brott som har begåtts i områden där det fortfarande pågår en väpnad konflikt, eller där det finns risker för polisen att vistas.

De brott som gruppen för utredning av krigsbrott utreder har inte begåtts i Sverige och både vittnen och målsägare är ofta spridda över hela världen. Därför har gruppen ett omfattande internationellt samarbete på området.

Gruppen för utredning av krigsbrott hjälper även utländska polismyndigheter i utredningar som rör sådana brott, till exempel genom att hålla förhör med vittnen som befinner sig i Sverige.

Gruppen har också uppgiften att utreda misstankar om personer som är utsända på internationella uppdrag utomlands har gjort sig skyldiga till krigsbrott. Hittills har det däremot aldrig hänt.

Medlemsstaterna i EU måste agera

EU har beslutat att medlemsstaterna måste agera om de får veta att en person som har begått eller medverkat till krigsbrott har anknytning till det aktuella landet.

Särskilda regler gör att alla länder kan utreda krigsbrott oavsett var brottet skett. I Sverige har Krigsbrottskommissionen inom polisen ansvaret för att utreda när en person med anknytning till Sverige är misstänkt för krigsbrott.

Både i utredningen och när personen ställs inför rätta är det den svenska lagstiftningen om folkmord och folkrättsbrott som används, även om brottet har begåtts i något annat land.

Internationellt används brottsbeteckningarna folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.