Polisens rätt att använda skjutvapen

Nödvärn och laga befogenhet

De flesta situationer där polisen skjuter verkanseld, alltså avlossar skott mot en person, handlar om nödvärn. Här kan du läsa om hur ofta polisen använder skjutvapen.

Poliser får i vissa situationer också använda skjutvapen för att gripa en person som är misstänkt eller dömd för särskilt grova brott och kan vara farlig för andra, till exempel om personen är på väg att rymma. Det kallas laga befogenhet, och kräver att polisen har behov att ingripa omedelbart.

Polisen ska ha kontroll över skottfältet

• Polisen ska så långt som det är möjligt ha kontroll över skottfältet.
• Att skjuta från eller mot ett fordon i rörelse, som en bil eller motorcykel, ska undvikas i det längsta.
• Om polisen skjuter mot en person ska de sträva efter att bara för tillfället oskadliggöra personen. Skotten ska i första hand riktas mot benen, men om omständigheterna kräver det får polisen skjuta direkt mot överkroppen – till exempel om den hotfulla personen befinner sig nära i avstånd och angreppet går fort.

Risken för att skada utomstående bedöms alltid

Polisen måste alltid ta hänsyn till risken för att utomstående kan skadas vid skottlossning. Den risken är särskilt stor när skjutavståndet är långt eller när sikten är dålig, till exempel i mörker, dimma, motljus eller regn. Även risken för rikoschetter, att en pistolkula ändrar riktning vid kontakt med ett objekt, ska övervägas.

När en polis har avlossat ett skott, antingen med avsikt eller av misstag, ska polisen lämna en rapport om det till myndigheten. Alla ärenden granskas. Om det finns anledning att anta att ett brott som faller under allmänt åtal har begåtts så leds utredningen av åklagare.