Sociala insatsgrupper (SIG) och SSPF – polisens arbete
Polisen samverkar med andra myndigheter för att hjälpa och stötta barn och unga på individnivå för att inte hamna i kriminalitet eller för att kunna lämna en kriminell livsstil. Samverkansformerna kallas SIG och SSPF.
Syftet med sociala insatsgrupper
I SIG samverkar socialtjänst och polis samt andra aktörer för att sätta in åtgärder för unga som riskerar att bli kriminella och som behöver stöd och hjälp för att bryta med kriminella nätverk och en kriminell livsstil.
Det är socialtjänsten som ansvarar för att andra myndigheter och aktörer görs delaktiga, allt utifrån den unges behov. Varje myndighet bidrar med sin del och utifrån sin roll för att stötta den unge. En gemensam åtgärdsplan för den unge tas fram. Tydliga och kraftfulla åtgärder för att motverka att ungdomar rekryteras till kriminella nätverk och för att bryta en negativ spiral sätts in.
Polisen ingår alltid i SIG. En utpekad polis ingår den resursgrupp som bildas kring den unge. Polisens uppgift kan vara att rapportera om den unge umgås i fel kretsar utifrån de man kommit överens om i åtgärdsplanen eller om den unge begår brott.
Syftet med SSPF
I SSPF samverkar skola, socialtjänst, polis och fritidssektor för att upptäcka barn och unga i riskzon för kriminalitet och/eller missbruk. Det är kommunerna som samordnar SSPF. Arbetssättet kan användas för att sätta in åtgärder i ett område, för en särskild grupp ungdomar eller för ett individuellt barn eller ungdom.
Inom SSPF kan en enskild handlingsplan för barnet tas fram där varje myndighet bidrar med sin del. Polisen kan till exempel bidra med att informera vårdnadshavare om att den unge påträffas i olämpliga miljöer eller med att skjutsa hem den unge i sådana fall.
Mer information om arbetsformerna finns på Brås webbplats